Brevet avsett till: Avsändare:Mona Hedin, Arbetsförmedlingen Umeå Maria LindbergJoel Engström, Försäkringskassan Umeå 851216-4883Efter att ha legat i en hel månad med, utöver min vanliga dagliga helvetes värk, så mycket värk att jag knappt tagit mig ur sängen. Fått krypa till toaletten bara för att kunna kissa. Legat och vridit och vänt på mig i sån smärta att man velat krypa ur sitt eget skinn. När min sambo inte ens kan lägga en tröstande hand på en, då tillochmed huden gör så ont så det bara värker av någon sorts beröring. Sökt läkarvård antal gånger då dom knappt vetat vad dom ska göra. Funderat på att lägga in mig, då jag brytit ihop psykiskt flera dagar och känt, ordagrannt, att jag inte orkat något mer. Fått utskrivet morfin, för att bryta smärtan. Äntligen en vecka efter insättningen av morfinet började jag känna viss lättnad. Tog mig ut på korta promenader, kunde ta mig och handla, även hjälpa till och laga mat. Somnade utan sömnmedicin, som inte gjort på två månader. Det här var nu 2 dagar innan mötet tillsammans med er. Efter mötet med er satt jag och grät i bilen på parkeringen, grät på vägen hem, grät i 2 timmar efteråt. Överkörd, missbedömd, respektlöst bemött. Hur två helt främmande människor kan så kallt sitta där utan att bry sig, utan att lägga en minsta omtanke i sitvationen jag lever i. Värken igång igen, fått gå på hög medicinering. Sov 3 timmar natten efter. Tankarna bara snurrar. Stressen är påtaglig och känslorna är bara förbannelse.Förbannad över hur det kan gå till så här när jag gjort allt i min makt för att inget ska gå fel. Hört mig för. Hållit kontakt med försäkringskassan där jag hela tiden fått informationen att det ska fixa sig. Försökt flertal gånger nå min arbetsförmedlare, utan framgång.Hur kan JAG, behöva ta smällen för andras misstag.Hur kan ni, den ena sitta och rycka på axlarna, medans den andra säger att det alltid är en chansning att göra en sjukprövning. Att ni inte kan stå för tiden mellan mitt gamla aktivitetsbeslut gått ut, till att ett möte begärts. Hur kan ni inte ta på er ansvaret för detta? Är det verkligen JAG som ska lida för att personer jag förlitat mig på, anställda för att hjälpa, utfört något så kallat för den mänskliga faktorn. Jag säger inte att det här skett med flit, utan missar kan förekomma, och nu flera, gång på gång.. Det är ert jobb att informera! Om inte för att hjälpa, vad var det som fick er att välja just detta yrke?Jag vet att ni har restriktioner ni måste följa. Regler, hur saker måste gå till. Men hur kan ni inte visa medkänsla? För någon som har det tufft i livet. Någon som absolut inte valt detta. Någon som är hälften så gammal som er, och har hela sin framtid helt oviss. Helt förstörd. Måste ta det med chefen är det enda ni kan säga... För er är jag bara en person i mängden. Ett papper som ska läggas in i högen med de andra. Hur kan man visa sån respektlöshet, första gången man träffas. Jag är en person! Det finns en riktig person i dem där pappren. Ni styr över någon liv, hur dens framtid ska se ut. Hur kan ni inte behandla detta med vördnad och respekt, eftertanke och ömhet. Ni är så kallade handläggare. Anställda för att hjälpa. Hjälpa oss, mig och personer i liknande sits.Ni förstår inte hur det är att leva med smärta. Dag ut och dag in. Normaltillståndet, spänningshuvudvärk, stel och värkande nacke, domningar i armar. Energin redan på noll trots du just vaknat. Trots du sovit 7, 8, 9 till och med 10 timmar vakar du alltid i samma tillstånd. Helt utmattad.Att försöka förbereda sig inför allt. Försöka planera allt, ha kontroll. Så man ska slippa stressen, slippa oförutsedda händelser, som jag vet medför mer värk där jag kan bli liggande i flera dagar i sträck. Jag har verkligen gjort allt i min kraft! Trots det, blir jag drabbad. Av att människor blir sjukskrivna, inte sköter sitt jobb, inte informerar, inte bryr sig. Allt det här dränerar en på energi man inte har. Hur tror ni man ska kunna bli friskare om sånt här fortsätter hända. Hur tror ni man ska kunna hålla uppe sin kämparglöd när man hela tiden stöter på bakslag, TROTS man gör allt man kan, allt man orkar, allt man förmår.Ni borde läsa pappren, alla utredningar som gjort tillsammans med mig. DÄR borde ni SE, att jag VILL. Jag vill jobba. Jag vill kämpa framåt. Jag vill bli bättre! Hör er för. Prata med Hans, med Madelene, med Andreas eller de på IrisHadar. Dom vet. Dom vet, de ni inte vet. Men allt står. Allt står i pappren, om ni bara tog er tid att läsa igenom dom.Jag hoppas ni verkligen tar er en funderare på vad ert yrke innebär! Att det här brevet säger något. En männsika ska aldrig behöva bli bemött på det sättet jag blev!Med en ganska ovänlig hälsningMaria Lindberg

 

Linnéa

28 mars 2013 23:57

Jag blev så ledsen över att läsa ditt brev.. Fruktansvärt!
Det är fruktansvärt att gå till arbetsförmedlingen, dom kör alltid över en och får en att känna sig värdelös. Dock har jag aldrig varit sjukskriven när jag varit där utan "bara" arbetslös. Jag hoppas verkligen allt löser sig för dig! Det är så tråkigt att läsa sånt här :(
Kram på dig!

http://thefatcheerleader.com

Maaary

29 mars 2013 00:06

tack för stödet. min handläggare blev själv sjukskriven och nu säger 2 helt nya personer som slängts in i mitt ärende att jag inte har rätt till ersättning under en hel månad. förbannad är bara förnamnet! jag kommer gå långt med det här. upp till chef, tidningar what ever. mig är det ingen som kör över på det där sättet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj så vi flängt runt. men på ett bra sätt :-) ute hos svärisarna i fredags, fick rida lite, men valde att bara jobba på banan i skritt. skönt när man känner hur hästen verkligen börjar trampa igenom och ta böjningar och förflyttningarna mjukare och m...

Fan idag har jag mått helt OK igen :-) känns som en enormt stort sändningstillstånd då man äntligen får lite luft. Fixat i lägenheten idag och varit förbi återvinningen med massa skrot från vinden. Hämtade Malm byrån Andre hittade via blocket (äntlig...

Idag har faktiskt varit en ganska bra dag. Sov väldigt länge, till 11. Åt lite frukost, sen gick vi till hundparken med Chloe så hon fick leka av sig :-) trodde hon skulle va rädd av alla hundar och stryka längst benen, men hon sprang på för fullt oc...

Jahapp, såg nu faktiskt med hjälp av mina andra inlägg så ha ja nu haft sån här överkraftig värk i över 1 mån.. Suuuuper kul... not.. inte så konstigt jag blir så sarkastisk i mina inlägg och tankar då man är rätt så less nu.. tro de bli ett samtal t...

Igår va vi ut å träffa pappa å såg fotboll :-) tråkig match, men alltid mysigt att umgås me pappa å cathrina. Idag va vi ute i Hössjö. Vilket lugn, vilket väder. Satt nog ute på altan i solen 2 timmar och bara njöt. blev bjudna på gomata i form av g...